Många fina lekbottnar för fisk i våra åar och bäckar har försvunnit vid rensning av åar där man grävt bort det översta skiktet i vattendraget.
Detta tillsammans med vandringshinder, avsaknad av träd som skuggar vattnet och därmed sänker vattentemperaturen och höjer syrehalten, vattenuttag och bristande vattenkvalitet kan ge en sämre miljö för fisk.
Genom att ta bort vandringshinder, lägga ut lekgrus och plantera träd kring vattendragen hjälper man fisken. Saxån-Braån har ett fint öringfiske och i ån finns dessutom sällsynta fiskarter som grönling och sandkrypare.
Öringen leker på hösten, beroende på vattentemperaturen. Honan gräver en lekgrop bland grus och sten där rommen läggs. Därefter ger hanen ifrån sig sin mjölke. De befruktade romkornen ligger sedan i lekgropen hela vintern till dess rommen kläcks på våren. För att romkornen ska överleva vintern behöver de ligga skyddade i grusig botten och samtidigt få god genomströmning av syrerikt vatten av god kvalitet.
För att skapa en lekbotten kan speciella lekbottenredskap användas för att placera stenar som hjälper till att stabilisera leknacken. Se bilder nedan. När en ren yta är skapad används omkringliggande grus i bäcken för att bilda lekområdet. Därefter filtrerar man bort sand och tar bort de stenar som är för stora.
Lekområdet bör vara minst ca 1-1,5 meter långt och ca 50-80 cm i bredd. Vid brist på lekgrus går det bra att tillföra naturgrus utifrån. Krossat stenmaterial får inte användas, då fisken kan ta skada.
T hö: Lekbotten i Dösjebro
Anläggning av lekområden enligt Hartijokimetoden
När man återskapar lekplatser för fisk så måste det vara en fors/strömsträcka. Öring behöver grus och sten i strömmande vatten för att föryngra sig. Välj helst en plats där det finns lekgrus och accelererande vattenhastighet, oftast vid forsnackar och trösklar.
Ett lekområde för laxfisk är en bottenyta med grus och sten i blandade storlekar, s.k. lekgrus, där fisken väljer att lägga sin rom. Lekgrus är rundade stenar i storleksintervall 1-5 cm. Om lekgruset har en bra blandning är risken mindre att det spolas bort i högflöden.
Det är viktigt att det finns bra uppväxtplatser för ynglen nedströms lekområdena. Det spelar liksom ingen roll om vi tar bort vandringshinder och förbättrar vattenkvalitén om vattendragen inte producerar ung fisk!
Framöver kommer det att återskapas fler lekområden i Saxån-Braån för att förbättra för fisken!
